Bärapel Frö (Malus baccata)

Bärapel Frö (Malus baccata)

Pris för Paket med 10 frön.

Några av höstens (och vårens, med sina skyar av blommor!) vackraste träd tillhör gruppen bäraplar, (crabapple på engelska) som är ett vitt begrepp för olika Malus-arter. Man kan även kalla dem för prydnadsaplar, då frukterna bara går att äta om man är en fågel! För oss människor är de vanligen för sura, även om vissa sorter går att koka gelé av.

Med paradisäpple menar man vanligen de mera starkväxande bäraplarna, upp till 12 m höga, med något större frukter.

Med bukettapel menas svagväxande, vanligen under 5 höga, småfruktiga sorter med vackra bärliknande frukter.

Aplarna trivs med samma slags förhållanden som äppelträd, det vill säga i god, väldränerad, mull- och näringsrik trädgårdsjord med pH från 5.5 till 6.5. Soligt läge ger mest blommor och frukt.

Man kan använda dessa buskar eller småträd antingen som solitärer, i buskage eller till och med som häckväxt. Som häckväxt slipper man kanske till och med beskära dem, det beror på sorten, då många gör sig bäst som friväxande. Vill man ändå beskära, gör man det på samma sätt som man beskär ett vanligt äppelträd när det gäller de enstammiga sorterna. Önskar man enstammiga träd, ska alla framväxande rotskott tas bort omgående. Se här.

Många av bärapel-gruppens medlemmar är spontana hybrider, då de lätt korsar sig. Så om du tar frön från en vacker bärapel och det växer andra aplar eller äppelträd i närheten, kan du inte alls vara säker på att du får likadana bär i ditt nya träd som det du tog fröna ifrån! Men det är ju roligt att pröva, det kan bli bingo och man får fram ännu roligare hybrider!

Vill man vara säker på att få likadana frukter som hos moderplantan, kan man ympa.

Bäraplar bildar vanligen små en- eller flerstammiga träd med varierande form i kronan: de kan vara glesa, spretiga och knotiga eller täta och jämna.

Kronan kan vara högsmal ("columnal"), pyramidal, "kvastformad", rundad på olika sätt, solfjädersformad eller ha bågformigt hängande grenar, s.k. hängaplar. Dessutom förekommer buskformer, alltså med flera smalare stammar från roten.

Bladens storlek varierar också, allt från någon cm upp till 1 dm långa. Höstfärgen är ofta lysande, vanligen med gula och orange nyanser.

Den största variationen erbjuder frukterna. Färgerna varierar från svartröd via röda, orange och gula nyanser till blekt rosa och vitgrönt.

För att få kallas bärapel ska frukterna vara mindre än 5 cm i diameter. Det finns sorter med frukter stora som rejäla knappnålshuvud upp till gränsen på 5 cm. Man brukar dela dessa i fyra grupper beroende på frukternas storlek. De med de största frukterna, med en diameter mellan 2.5 cm - 5 cm kallas storfruktiga, 1,3 cm - 2,5 cm är mellanstora, från 0,6 cm - 1,3 cm kallas de småfruktiga och de med mindre än 0,6 cm frukter heter minifruktiga.

Variationen på blommornas storlek och färg är också stor, allt från mörkt purpurfärgade via alla nyanser av rosa till vitt. Blommorna kan vara enkla eller dubbla och blomningen håller vanligen 1-2 veckor beroende på väderlek.

Doftar gott gör en del av arterna, särskilt de nordamerikanska sorterna Malus coronaria, amerikans apel, och M. ioensis, violapel, med sina kloner, hybrider och flera av namnsorterna. Det är dessas doft som man vanligen kallar för "äppelblomsdoft".

Man kan dela bäraplarna i grupper efter blomningstiden. Den tidigast blommande gruppen är Malus baccata, som på svenska brukar kallas bara bärapel. Det finns en pelarformig namnsort, 'Columnaris', på svenska kallad pelarapel, av den. Varianten Malus baccata var. mandchurica, manchurisk bärapel, med namnsorter som 'Jackii', 'Dolgo' och 'Halward', brukar vara först ut, tätt följd av hybrider som M. x robusta, robusta-apel eller körsbärsapel, och vildapelns förädlade variant, M. sylvestris var. paradisiaca, paradisäpple.

Nästa grupp i blom är Malus x purpurea, purpurapel, med sina rödbladiga och/eller rödfruktiga namnsorter, som 'Eleyi', 'Hopa', 'Lemoinei', 'Liset', 'Royalty' och 'Profusion'. De blommar samtidigt med prydnadskörsbär, sena tulpaner och tidiga syrener.

Nästan samtidigt med föregående grupp blommar Malus floribunda, rosenapel, M. x scheideckeri, blodapel, M. hupehensis, teapel, M. prunifolia, sibirisk apel, M. sieboldii syn. M. toringo, rönnbärsapel och dess variant M. sieboldii var. sargentii, bukettapel, den populära M. x zumi, korallapel, M. spectabilis, fagerapel och senblommande kloner av M. x robusta.

Den tredje och sist blommande gruppen innehåller arter som M. toringoides, droppapel och M. tschonoskii, cinnoberapel med sina korsningar och namnsorter. Dessa blommar samtidigt med de flesta syrener och pioner.

Dessutom tillkommer hybrider mellan dessa och många fler arter samt deras namnsorter, så det är sannerligen inte lätt att hålla reda på alla…

Hur man sår detta Seeds:

http://www.forestry.gov.uk/pdf/fcpg018.pdf/$file/fcpg018.pdf